Min far håller på med släktforskning .. kanske inte så mycket för själva släkten utan mer för att han är intresserad av historia.
I dag stack han till mej en bunt papper som jag fick läsa.
En riktigt sorlig historia som utspelar sej sent 1800 och tidigt 1900 tal .. Vad som slog mej är att det var ingen,absolut ingen som helst skillnad då mot nu .. Inte hur man ser på människor .. hur "politiken" fungerar osv.
Läs och begrunda och kommentera gärna!!
Anna på kammarn - en mordhistoria från Borgvik
På eftermiddagen dagen före midsommarafton 1899 ror hyttearbetaren Anders Gustaf Wahl över det smala sundet från torpet under Wäckelseön för att besöka sin halvsyster Anna Olsdotter som genom fattigvårdens försorg fått disponera en liten stuga tio meter från Lilla Värmelns östra strand och ca trehundra meter norr om torpet Takene.
Det är inte första gången han ror över till henne med mat och lite förnödenheter. Båturen tar femton minuter över sundet.
Vid framkomsten till stugan blir han inte insläppt,Anna säjer att hon är sjuk och vill vara i fred. Wahl fattar misstankar om att allt inte står rätt till och beslutar sej för att " ta ut ett fönster " för att komma in.
Väl inne i stugan ser han Anna sitta på sängkanten och under ett tunt lakan i sängen ligger hennes åttaårige son Axel fridolf död.
Anna påstår att han varit sjuk och dött av sjukdom men när Wahl lyfter på lakanet ser han stora blåmärken på pojkens hals som efter en snara.
Wahl blir givetvis förskräkt och skickar efter fjärdingsman J.A Johansson i norra Borgvik samt hemmansägaren Hjalmar Andersson såsom vittne.
Till slut erkänner Anna att hon har varit sinnesförvirrad och strypt pojken i sängen med en repstump.
Orsaken till denna sinnesförvirring ska ha varit stor fattigdom och nervositet över pojkens försörjning.
Anna hålls under uppsikt tills midsommarhelgen är över,sedan transporteras hon av länsmannen i Grums till häktet på Länsfängelset i Karlstad.
Vid rannsakning inför Mellansysslets häradsrätt den 15/7 1899 berättar Anna Olsdotter att hon är född på Åsen under Borgviks bruk den 21 september 1858 och dotter till nuvarande timmermannen Olof Andersson och hans hustru Maja Olsdotter.
Föräldrarna är boende på Södervik under södra Borgvik och fadern har försörjt sej på på arbete vid Borgviks bruk.
Anna berättar oxå att hon har fem syskon varav den äldste är halvbror,Anders Gustaf Wahl. Anna berättar att hon har gått i skolan till 13 års ålder och efter konfirmationen 1873 tagit plats som piga på olika ställen i Borgviks,Eds och Grums socknar.
1882 städslades hon som piga hos löjtnant G.F Edgren på Arnäs.Tjänsten blev hon tvungen att lämna pga havandeskap. Anna hade blivit lovad äktenskap av en dräng men han fullföljde inte sitt löfte utan avvek senare till Norrland.
Barnet föddes 1883 och var en pojke C.W. som fick bo hos Annas föräldrar.
Fadern skickade då och då pengar till pojkens försörjning.
Anna fortsatte att på olika platser i borgvik att tjäna som piga,den 24/4 1891 förder hon pojken Axel Fridolf ( som hon senare dräpte). 8/2 1895 föder sedan Anna Olof Edvald som vid sju veckors ålder dör i kikhosta. Fädrena till barnen är olika drängar i socknen.
Anna berättar att hon då och då har fått fattigvårdshjälp men har haft svårt att försörja sej och sin son. För att dryga ut kassan har hon stickat strumpor åt folk i trakten.Hon har bott hos olika människor under dom senare åren för att slutligen få disponera den lilla stugan vid sjöstranden. Kommunen hyrde stugan åt henne av hemmansägaren Lars Larsson i Åsterud. Däremot har hon inte den sista tiden fått understöd i form av kontanta medel. Det var enligt Anna orsaken till att hon i sin stora förtvivlan hade dödat pojken.
På eftermiddagen den 21/6 1899 hade hennes son Axel Fridolf varit och lekt med sina kusiner,barn till Annas halvbror Anders Gustaf Wahl på Råtorp på andra sidan sjön.Under kvällen blev han rodd hem till Annas stuga av två äldre kusiner som efter att ha satt av honom vid sitt hem sedan återvände hem igen.
Pojken var mycket förtjust i kaffe så Anna hade vid hans hemkomst kokat kaffe som hon hade blandat kromsyra i med avsikt för att döda.
Kromsyran hade hon köpt i Borgviks brukshandel för 2 öre den sistlidna vintern,avsikten var då att döda råttorna som fanns i hennes bostad.
Pojken drack bara en klunk av kaffet,men kromsyran gjorde att det smakade illa och han sprang ut och spottade.
Senare på kvällen när pojken gått till sängs beslutar Anna sej för att strypa pojken med ett rep. Hon berättar att han endast gett ifrån sej svaga ljud under själva strypningen.Efteråt hade hon försökt att göra detsamma mej sej själv men inte lyckats.
Hon hade lagt sej brevid pojken och legat vaken där hela natten och därefter låst in sej fram tills eftermiddagen den 23/6 då hennes bror kom.
Orsaken till allt detta var att hon upplevde sin livssituation med en sådan förtvivlan angående försörjningen av både henne och gossen att detta var enda utvägen.
Liköppningen av Axel Fridolfs kropp visar att dödsorsaken var strypning. I kroppen fanns inga spår av krom syra eller annat gift.
Fängelseläkaren gör en psykisk undersökning av Anna och finner inga tecken på någon psykisk sjukdom eller sinnesrubbning.
Mellansysslets häradsrätt dömmer Anna Olsdotter från Åsterud i Borgviks socken till livstids straffarbete och för all framtid förlust av medborgerligt förtroende. Anna anser sej dock inte nöjd med utslaget utan får hjälp med att skriva besvärshandlingar som insänds till hovrätten den 14/9 samma år. Hovrätten går dock helt på häradsrättens utslag.
Anna ger sej dock inte utan skriver besvärshandlingar till Kungliga Majestät den 6/11.
Konungens utslag kommer den 20/2 1900 och där meddelas att Kungl. Maj:t ej funnit skäl att ändra hovrättens utslag eller att lämna nådeansökan.
Straffet inleds 21/2 1900 och den 27 samma månad flyttas Anna Olsdotter till fängelset i Mariestad och försvinner in i fängelsevärlden.
Det här skrev Anna till sin syster från häktet i Karlstad,då strax innan avfärden till Mariestad:
Snälla Maria jag ville bedja dig af hjertat att du skall göra mej trösten att du blifver ett stöd för min lilla Karl ( sonen som bott jos annas föräldrar ) som kommer att gå ensamt att vandra så du icke öfvergiver honom utan blif en öm försfvarare för honom han har intet stöd på jorden jag lemnar honom i dina och herrens händer jör som jag bedjer dig.
Bed att ingen sörger oss för jag ser mig öfvergiven och Fridolf han gråter i mitt öra hvar dag så vi har ingen som hjelper oss.
Mamma jag orkar icke sträfva mer har arbetat dag och natt för min egen del och hjelpt till åt de andra men när jag grät och bad hemma att att de skulle förbarma sig öfver oss så var det för trångt men nu vill jag bedja Gud i sista stunden att ingen af eder få så besvärligt som vi har haft så ni inte blir utan som jag när jag kom hem och bad men för trångt bed att ingen sörger nu när vi äro skilda ifrån eder jag orkar inte mer jag har tänkt att någon skulle hjelpa ossmen icke snälla öfvergif inte Karl utan se till honom du får lönen af Herren han som kan göra allt bed pastorn att han talar vid och tröstar mina anhöriga bed honom också att bli en försvarare för Karl för de små saker som Fridolf hade får Gunnar ( tvillingsystern gustafvas son ) kort delas Axels porträtt får snälla pastorn gör Fridolfs jordfästning fin och snälla Maria glöm ej hans grav.
Jag trodde vi skulle få det bättre men är det slut och jag orkar ej mera.
de andra sängkläderna får Karl det är mitt och jag har arbetat för alltsammans det är synd att ni ej hjelpte oss när vi behöfde ni hade rum Maria.
Beder att alla mina anhöriga förlåter mig jag blir ej mer någon tyngd för eder nu äro vi skilda och du Maria behöver ej vara bösen på oss och möta oss med hårda ord mera. Jag har inte förtjenat allt jag fått taga emot. Adjö för sista gången det är svårt och jag tänker på Emil och Dalin och Aronsson ( fattigvårdsstyrelsens ledamöter i Norra Borgvik ) att de ska få gå begabbade och bespottade utaf hvar menska för det de jort mot oss. Lef väl allesammans och glöm ej min Karl är du snäll.
// Anna
Fortsättning på Annas öde kommer i morgon ..
