Hot,hot hot

Har nu gjort allt det jag måste under morgonen,dvs druckit mitt kaffe och gett hundarna en promenad. Sprang ( nä jag gick men sprang låter så mycket hurtigare ) på en människa som jag i alla fall vet vem det är och som jag alltid morsar på .Varken mer eller mindre.

Denna människan gjorde oss sällskap på turen,trevligt med sällskap kände jag i alla fall till en början. Efter en stunds promenerande och kallpratande frågar människan om jag fortfarande är singel? Vad svarar man på det? jag grymtade något om att jag bor i alla fall själv. Människan frågar om alla hundarna är mina vilket ger ett jakande svar och undrar samtidigt om jag har flera. Nä,inga mera hundar men några katter och en häst blir ju givetvis mitt svar. Sen tog den rätt trevliga promenaden slut i alla fall för mej.

Nästa fråga eller mera påstående som kom var nämligen .. ja så kan man ju ha det om man inte jobbar .. Vaddå inte jobbar?? Jag gör väl allt och lite till som står i min makt för att få saker och ting att gå runt. förstod eller trodde mej i alla fall förstå vart människan ville komma så jag räknade till 10 och inväntade nästa fråga som mycket riktigt kom.

Hur mycket får man i bidrag som ensamstående med barn? Ja,det är väl dyrt med så stora hunda .. och så många ..
Ska man skratta eller gråta?? Jag blev inte ens förbannad .. I stället för att bli som en rykande drake så var jag tyst .. tankarna gick automatiskt till alla andra människor som blir dömda utan att ha en aning om det. För det var precis så jag kände mej .. Dömd som en lat bidragstagare.

Sen vaknade jag till liv :-) !
Vilka bidrag då frågade jag glatt ..?
Ingen ide att ge elden näring här inte .. Sarkasm och ironi är ju något man kan gotta sej åt i smyg och ingen kan då påstå att man överreagerat!!

Människan börjar fint och snällt räkna upp barnbidrag och underhålls bidrag något som är ganska givet och följer både fattig och rik,arbetande som arbetslös osv. Ja sen får man väl bostadsbidrag oxå .. och socialen är väl inte så fett att leva på så det är väl tur att det finns bostadsbidrag.

Jag sade ingentig utan trodde mej ha en aning om vart det skulle sluta .. mycket riktigt fick jag rätt .. Gammla nyheter fick lite näring i hennes frågeställning. Du betalar väl ingen skatt på hundarna du får från utlandet och säljer?

Där bröt jag ihop och började skratta ..

Sade mycket lungt och vänligt när jag väl slutat skratta att .. -du behöver inte vara orolig,jag och mina hundar belastar än så länge inte samhället- Jag jobbar,har inget bostadsbidrag och mina hundar är inte till salu. Dom hundar som jag en gång i tiden hade till salu var inte mina hundar utan tillhörde en organisation och jag jobbade då ideellt. Det är för övrigt tre år sedan och dom hundarna jag har är samma som tidigare.

Undrar verkligen hur länge den här människan har gått och funderat på mitt liv och leverne? Och samtidigt med dom funderingarna,vad har människan själv för liv och leverne?