Anna skötte sej mycket exemplariskt i fängelset och efter en nådeansökan till Kungl. Maj:t den 26/5 1910 blir hon benådad och frigiven den 18/10 1910. Anna stannade kvar i fängelset under ett år i brist på hemvist och arbetade där med diverse hushållsgöromål.
I slutet av 1911 återkom Anna till borgvik och fick bo i sockenstugan tillsammans med andra meddelösa.
Några år senare får hon ett vindsrum på " Kyrklyckan" en av de tre smedbostäderna nedanför Borgviks kyrka.
1917 får anna ärva en summa pengar efter sin syster. Ingen stor summa men mycket mer än Anna någonsin haft. Det enda Anna tidigre ägt är det hon stått och gått i. För kanske första gången kan Anna handla fritt utan någon rekvisition från fattigvården.
Annas granne fru E varnar Anna ,var försiktig .. Märker de att du har pengar tar de dom ifrån dej. detta med undermeningen att hon tidigare i stor utsträckning levt på fattighjälp. Fru E tycker Anna i stället ska ge pengarna till pojken CW som vid den tiden hade bildat familj och arbetade i Segmon.
Handlaren i Borgvik hade säkert inget emot Annas pengar och den inkomsten hennes små inköp gav honom .. Men missunsamheten och småsintheten tog över. ( egnas framgångar är visserligen bra,men andras motgångar är heller inte att förakta ).
Handlaren slog larm till dom mäktiga i kommunen och naturligtvis tog dom pengarna ifrån Anna ..
Naturligtvis tog detta hårt på Anna,hennes tidigare påtvingade roll som inbunden enstöring förvärrades.
1934 blev Anna sämre och kunde inte klara sej själv utan ålderdomshemmet i borgvik blev den sista hamnen.
Anna avled där den 17/5 1936. Ingen gravsten går att finna som påvisar var denna kvinnas levnadsöde vilar.
Grunden till berättelsen kommer från en gammal man som under -30 talet pojkår minns Anna på kammarn.
Annas bror Anders Gustaf Wahl dog 1918. Slut var då hans dagliga halvmils långa promenader till hyttan i ur och skur sommar som vinter med mörker och oplogade vägar. Hans hustru Kristina fick flytta fram till bruket och där bo i "Järnbostugan". Den stugan användes tidigare som vilstuga för arbetare bakom de båda järnbodarna vid Borgviksälvens mynning.
Dottern Hedvig Charlotta f.1887 emigrerade 1911 till USA och skickade då och då en slant till de gammla. Posten hämtades på den tiden på brukskontoret,den som hade vägen förbi tog med sej posten till grannarna.
Det här är ett enda levnadsöde taget dryga hundra år bakåt i tiden.
Det är ledsam läsning,men det som känns snudd på värre är att tiden har inte förändrat samhället ett enda dugg.
Det enda som känns annorlunda är längden på straffet för barnamord .. 10 år i dag ja då ska man ha begått mycket värre saker än bragt någon om livet! Troligtvis försnillat staten på pengar ..
Slutet på en era!
8 år sedan
