måndag 11 maj 2009

Fredag som sent ska glömmas!


Fredagen började rätt så bra,dvs jag kom upp i tid .. alltid något!

I väntan på att en kompis skulle anlända från smålands mörka skogar pysslade jag runt i källaren .. Försökte para ihop strumpor och den biten,inte kul men ganska nödvändigt!

Hursomhelst så sprang klockan iväg rätt duktigt,vi hade en tid att passa hos vetrinären med kompisens jycke. Ett regnoväder saktade ner farten och det var med andan i halsen som vi for in hos vetten .. Väl inskriven skulle hunden transporteras från bil och in i undersökningsrummet. En rätt simpel handling om inte jycken i fråga är livrädd för vettar och dessutom väger närmare 80 kg,men in kom han!
En halvtimme spenderades på att gå igenom varför jycken åkt hela vägen till värmland för att besööka doktorn och vad som hade gjorts tidigare nere i dom mörka skogarna. Sen var det dags för undersökning!!

Efter en snabb överläggning var alla rörande överrens om att en munkorg borde sättas på .. den kom dit den skulle men det tog en bra stund. Första sprutan sattes och det var inte uppskattat av vovven. Sedan var det bara att vänta .. och vänta .. och vänta!Inget hände och vi väntade lite till!

Spruta nr 2 sattes,även den under diverse protester från vovven,sedan väntade vi och väntade och väntade. Efter vad som kändes som en evighet lade sej till slut vovven ner .. i ungefär samma ögonblick kom sköterskan in och vovven stog än en gång upp på alla 4 benen!! Vi drog slutsatsen av att det bara var att vänta en stund till,under tiden kunde vi byta munkorg. Den munkorgen vi fick på till att börja med visade sej vara lite för stor och med tanke på hur illa vovven tyckte om hela situationen så var det bäst att byta.

Att få av den för stora munkorgen var ingen big deal!! Men att få på en lite mindre visade sej bli en historia som lätt kan berättas för många generationer av vette studenter!
Det gick helt enkelt inte att sätta på munkorg en gång till!! Jädrar vad han bet ikring sej .. inte heller läge att försöka sätta en ytterligare spruta.

Den briljanta iden om att vovven och husse kanske skulle gå ut i bilen och varva ner dök upp och så gjorde dom. När jag efter en stund gick ut för att kolla läget såg det riktigt lungt och harmoniskt ut .. Husse och vovve låg bak i bilen och kelade .. Husse och jag kom fram till att det antagligen skulle funka att smyga in en spruta där i bilen .. Snabbt ilade jag in,fick med mej både sköterska och spruta ..

Funkade inte!!! Sköterskan om inte ens i närheten och husse fick ett rätt duktigt bett i armen .. Nästa giv kom som en blixt från klar himmel ( ja från mej alltså ) en stor tratt!! Enkelt att trä på och rätt enkelt att undvika käftrarna på det viset oxå .. Trodde jag ja!! Pyttsan heller,inte gick den gubben inte. Totalt omöjligt att försöka trä på tratten,i tanken var det hur enkelt som helst .. men i praktiken omöjligt.

Vid det laget var vovven superstressad,ingen utöver husse hade en tanke på att ge upp .. Att husse övervägde den tanken förstår jag för det var absolut ingen rolig situation.

Vad gör man?? jo man tar till fulaste av alla fulmetoder! Ett extra koppel,husse i det ena och jag i det andra .. Vi håller alltså den stackars jycken på ungefär samma sätt som en rasande tjur .. 2 sköterskor en för att stötta upp hunden och en för att sätta sprutan .. Sen gick det.

In med jycken igen,fortfarande utan munkorg men med en fin dos lugnande,tror det tog på sin höjd 5 min sedan däckade han. Provtagningen som vi var där för,ett blodprov tog kanske 10 min. Vi passade även på att göra rent och kolla öronen och att klippa klorna. Detta tog på sin höjd 15 min allt som allt. Vi anlände kl 13.30 .. och kom ut kl 17.30. Ja,ja nu är det i alla fall gjort och en analys av vad det är som framkallar klåda på vovven kan göras.

Sent om sider kom vi till slut hem och jag trodde att lugnet skulle sänka sej .. men så var inte fallet. Vovven fick inget trevligt mottagande av mina hundar .. han mådde dessutom pyton och var ruskigt lätt stressad .. Så han fick gå ut i bilen .. där stannade han hela helgen!! Inte så att han var tvungen,nä kan nog påstå att han gjorde allt för att undvika värmlänningar.