söndag 15 mars 2009

Att vara djurisk ..

Många frågar vad jag ska med så många djur till ..

Hör och häpna så har jag frågat mej själv detsamma!

Katterna .. tje,en gång i tiden bodde jag där det fanns råttor och katterna var en rätt bra lösning på att få ha maten ifred. Att dom sedan förökat sej .. tja där finns ingen annan förklaring än ren och skär slöhet från min sida. Till mitt försvar hävdar jag att av alla 5 katterna har bara en enda inföskaffats .. resten är mutanter. Tror min mormorskatt Gunnar är som en vandrande pinne och förökar sej själv .. eller nåt. Tja nu är hon 15 år och gör inte sådant längre,tyvärr har hennes döttrar tagit över det syndiga levernet.

Hundarna .. den första var planerad,ja nu menar jag bara nuvarande flocken. Den andra var när jag tänker efter planerad den oxå .. men sedan var det tänkt att bli stopp!! Men icke heller å andra sidan är inte tre hundar helt oöverskådligt förrän det börjar fällas. Vänder man på det så ska dammsugaren fram om det bara är en hund oxå.

Sen har jag fått påpekat att det måste ta mycket tid att gå med så många hundar .. *L* jag är lat och tar alla 3 samtidigt .. alltså inte mer besvär än med 1!

Vad jag däremot inte förstår mej på är människor som samlar på djur .. Kanske samla är fel ord men jag syftar på dom som skaffar fler och fler utan att riktigt inse vad dom gör.

Jag har många gånger stått och funderat på vad man får ut av att bara plocka på sej flera och flera? Sen verkar det vara brukligt att ta valpar oxå,bara det i sej är ett jobb. För mej skulle det bara bli ett enda stort dåligt samvete .. tycker jag har det redan nu mellan varven.
Och framför allt .. vad ska man bevisa och för vem?

Usch,jag ska inte vara inne och läsa på djurskydds sidor .. börjar tänka allt för mycket och det gör ont ända in i själen när man ser vad vi människor ställer till med.

Men vad är egentligen snett i dom här människornas liv? Helt vanlig psykisk obalans? Eller är det bara frågan om att man ska bevisa något för någon som egentligen inte behöver överbevisas?
Taskig barndom utan kärlek och närhet?