Djävulens advokat

Jag blev faktiskt kallad för djävulens advokat under veckan.
Det var förvisso med glimten i ögat men ändå .. det fick mej att tänka till!

Är man obekväm för att sanningen utan förskönande omständigheter hoppar ut i var och varannan mening? Nu menar jag inte sanningar som .. du är FET! Eller andra saker som kan tas som påhopp och göra människor illa.

Skulle någon däremot fråga om jag tycker han eller hon är för fet .. och jag tycker det blir svaret utan omsvep ett japp!
9 av 10 personer som ställt den typen av frågor till mej tar illa upp av svaren dom får .. ja om det nu är negativt klingande svar i alla fall.

Samma personer skulle förmodligen bli ettriga om dom finge reda på att någon ljugit för dom .. Hur går det ihop egentligen?

Jag lämnar frågan öppen och konstaterar att det är i grund och botten inte underligt att jag trivs bäst i djurens sällskap!