Fick av nattpersonalen som bytte av mej i kväll höra att en bekanst och även grannes son hade dött i natt.
Killen var ett år äldre än min son .. Krockade med en älg och det utan bälte.
Man läser dagligen om sådana olyckor i dagspressen .. ägnar dom anhöriga en tanke och bläddrar sedan vidare. Nu när det händer runt knuten och dessutom någon i samma ålder som min unge blir det så mycket mera verkligt.
Livet är så skört så skört,allt kan krakelera från en dag till en annan. Det man älskar,värdesätter och håller av .. det man tar förgivet alltid ska finnas där kan faktiskt försvinna.
Det är inte ofta jag fördjuper mej i döden men i kväll har jag faktiskt funderat .. den kan ju komma i så många fler skepnader än just en lättnad när man levt sitt liv fullt ut.
Jag som anser mej ha en rätt krass syn på döden kom på mej själv bli ställd mot väggen. Vad ska jag säja? hur ska jag göra?
Trodde jag hade ord för allt,men just här och nu är dom slut!
Automatiskt börjar jag se över den lilla skaran jag verkligen älskar och håller av .. Funderar på om jag verkligen berättat för alla hur mycket jag älskar dom och hur mycket dom betyder för mej.
Nä,jag är nog väldigt dålig,rent utav kass på att visa mina känslor!
Finns många logiska förklaringar till det .. En är väl ren slöhet .. man tar örgivet att det "fattar dom väl".
I andra fall är man kanske rädd för att uttrycka just meningen jag älskar dej. För mej så betyder det där lilla ordet älska väldigt mycket .. jag tror inte att jag är en av alla som missbrukar det.
Killen var ett år äldre än min son .. Krockade med en älg och det utan bälte.
Man läser dagligen om sådana olyckor i dagspressen .. ägnar dom anhöriga en tanke och bläddrar sedan vidare. Nu när det händer runt knuten och dessutom någon i samma ålder som min unge blir det så mycket mera verkligt.
Livet är så skört så skört,allt kan krakelera från en dag till en annan. Det man älskar,värdesätter och håller av .. det man tar förgivet alltid ska finnas där kan faktiskt försvinna.
Det är inte ofta jag fördjuper mej i döden men i kväll har jag faktiskt funderat .. den kan ju komma i så många fler skepnader än just en lättnad när man levt sitt liv fullt ut.
Jag som anser mej ha en rätt krass syn på döden kom på mej själv bli ställd mot väggen. Vad ska jag säja? hur ska jag göra?
Trodde jag hade ord för allt,men just här och nu är dom slut!
Automatiskt börjar jag se över den lilla skaran jag verkligen älskar och håller av .. Funderar på om jag verkligen berättat för alla hur mycket jag älskar dom och hur mycket dom betyder för mej.
Nä,jag är nog väldigt dålig,rent utav kass på att visa mina känslor!
Finns många logiska förklaringar till det .. En är väl ren slöhet .. man tar örgivet att det "fattar dom väl".
I andra fall är man kanske rädd för att uttrycka just meningen jag älskar dej. För mej så betyder det där lilla ordet älska väldigt mycket .. jag tror inte att jag är en av alla som missbrukar det.
