Att man aldrig blir nöjd!
När det regnade och var grått flög jag fram och tillbaka med bäste vännen Wileda. Hundpromenaderna var förenat med pest och pina!
Nu är det kallt som busen och jag .. hm njuter är väl fel ord men Wileda får väl kanske en välbehövd vila *L*
Men .. det finns alltid ett men med i det hela ..
När vi är ute på promenad och det är så här kallt gör jag det helst i mörker. Chansen att jag blir anmäld för djurplågeri är annars rätt överhängande .. Min "varg" får köldkramp .. min huskey korsning får .. oxå köldkramp .. Rolf som varken ser ut att ha fett eller päls på kroppen verkar inte kylan bekomma ett smack!
Rätt underligt hur fördelningen blir tycker jag!!
Att köpa nån form av skor att sätta på hundarna förekommer det inte ens en tanke på .. Jag har däremot ett bra försvarstal till hands om någon skulle våga påpeka att jag är ute med två stycken periodvis trebenta hundar.
Lägger in några foton från en lerig promenad med bästa kompisarna .. Colosso var den dagen överlycklig för hans favorit människa Anna hade återvänt från en allt för lång frånvaro.
Vet inte om den jycken någonsin tidigare studsat och sprungit så mycket tidigare? På sin höjd kan han i glädjeyra göra någon udda piruett men den här dagen var det rekordelig fart på honom.
