Min helknäppa skogis Sigrid har varit borta i drygt 2 veckor .. Jag har varit ute och ropat men utan resulat.
I dag ringde telefonen från andra sidan bäcken .. Där hade man varit inne i cykelskjulet för att hämta ut spadar . Gissa vad som fanns där?
Jo då en hungrig och kall Sigrid .. hon dröp av fort som busen men inte hem!
Vid 19 snåret ringe min tel och grannen frågade om katten var min? om den kommit hem osv .. Min fastställde jag rätt snabbt .. men hemma.. nope!!
På med kläder för 40 gradig kyla och ut för att ropa .. Hon kommer ju alltid!
Men inte nu,jag pulsade runt ett bra tag utan resultat.
Väl hemma igen känndes det ruskigt olustigt,vi hade ju varit säkra på att hon var död .. Nu levde hon men förmodligen inte länge till om man ska se till uttorkning och avmagring tillsammans med kyla och metervis med snö!
Ringde upp grannen och bad henne gå ut och ropa .. Jo då mycket riktigt! Pip under altanen .
Ja,på med kläderna .. förpestade luften inne med microvarm kattmat ( lukar ju mera ) och iväg men med bilen den här gången.
Hon kom så fort jag ropade på henne .. Jäklar vad hon skrek när hon hörde mej!
Men,nu är hon hemma .. smal som satan .. och lika uttorkad givetvis. Ligger i min tröja när hon inte går för att dricka vatten eller välling. Tassarna börjar få upp värmen och det här ska nog gå bra tror jag.
Skönt att ha henne hemma .. även om jag har för mycket katter! Men ovetskapen är värre än en mun till att mätta.
